Taiwan: Yushan, ett högt berg!

Det sista äventyret vi gjorde i Taiwan var att bestiga öns högsta berg. Två dagar innan vi stod på toppen ägnade vi eftermiddagen till att packa för att på kvällen åka till Changhua, där Hsiao-Weis föräldrar bor. Det tar 2-3 timmar att köra så vi åkte redan vid fem för att hinna äta på vägen. Dagen efter gick vi upp strax innan fem för att köra till berget. Vandringen börjar på 3600 meters höjd, så dit upp var vi ju tvugna att köra bil.

Ungefär vid halv tio stod vi vid stigens början med kängor och ryggsäckar på. Dags att börja gå!

På ganska många ställen var stigen så här ↑↑ smal och berget så här ↑ brant nedanför.

Gå gå gå, fota, kolla karta, gå gå gå.
 Efter en 5 timmars vandring, en lunch och två fikapauser kom vi fram till lodgen där vi skulle bo. Där vi började gå var det lagom med t-shirt och här uppe var det lagom med dunjacka. Klockan 17 var det middag (inte så värst god) och vid 18 fick man lägga sig eftersom vi skulle börja gå upp mot toppen ca mitt i natten.

Efter ca världens sämsta "natt" ringde klockorna vid nolltvå. Vi åt frukost (inte heller någon hit, samt att jag började känna av vätskebrist och mådde rätt så illa gjorde att jag inte åt så värst mycket mat) och började gå klockan tre. Det var helt kolsvart så det var pannlampa på. När illamåendet släppte (resorb och frisk luft gjorde susen) var det riktigt mysigt att gå. Det gäller att inte klättra för fort på så här hög höjd, tar krafterna slut så måste man liksom vända, och att gå på så smala stigar i brant miljö när man är för trött är så klart en säkerhetsrisk. Trots det, och trots att vi hade en mänsklig löparklocka i form av Jen-Lou med oss så gick vi en hel timme snabbare än planerat. Så istället för att komma till toppen lagom till soluppgången fick vi vänta i mörkret en timme. Men det gick bra, även om det var kallt. Bilden är tagen från toppen ner mot stigen, eftersom det är så brant har de monterat kedjor på berget så att man kan hålla i sig.

Sedan kom solen (och molnen) äntligen fram och de andra bergsbestigarna kom upp på toppen. Trots att man behöver tillstånd för att gå till toppen och det är ett begränsat antal tillstånd som delas ut varje dag (ca 45 eller något), så var det så här trångt här uppe. Alla går ju upp vid samma tid för att ha störst chans att se någon utsikt, det är nämligen oftast moln här uppe, och framför allt på eftermiddagen. "Vi är ju i en molnfabrik!" sa Ingemar.

Dags för uppställning, många kort blir det. Observera kallt!

Sedan var det alltså bara att börja gå neråt igen. På lodgen stannade vi och fick second breakfast (i form av nudelsoppa såklart, inte heller min favorit, alltså jag hade ett jobbigt matdygn här) och sedan gick vi hela vägen till bilen. Skönt med nedför, att det blev varmare och varmare hela tiden, men trött i låren och jag fick tydligen en skoskavsblåsa på vristen?

Tre tips till någon annan som vill gå upp på det här höga berget:
- ta med sittunderlag och termos med hetvatten att ha på toppen
- öronproppar och sovmask rekommenderas starkt då folk var uppe och pratade samt lös en i ögonen med pannlampor från helvetet hela natten på lodgen.
- mycket choklad nötter eller vad som helst annat du är van att äta.

Det var våra dagar på Yushan, nu tar vi fredag tycker jag. Själv ska jag fira för jag har fått jobb idag! Ett riktigt jobb, om miljö och allt! Det är ett vikariat på Lerums kommun, men vi tar mer om det sen när jag börjar, och det är inte förrän i januari.